Polisspåret i Palmeutredningen
Polisspåret i Palmeutredningen har fängslat många journalister; kanske framförallt på vänsterkanten. Polisens nya spaningsledning har däremot drivit hypotesen om en ensam gärningsman med utpekanden av Christer Pettersson och Stig Engström. Men i polisspåret och hypotesen om en ensam gärningsman finns underförstådda gemensamma antaganden. Blockerar dessa två teorier en förutsättningslös journalistisk granskning?
I min förra text granskade jag spaningsledningens utpekanden av fem helt olika gärningsmän. Jag har aldrig hört talas om någon annan mordutredning som pekat ut fem helt olika mördare. Nu vill jag titta närmare på hur journalistiken runt Palmeutredningen nästan helt fokuserar på antingen polisspåret eller teorin om en ensam gärningsman. Är det bra journalistik? Är det fritt granskande – eller finns det skygglappar som gör att andra motiv hamnar i medieskugga?
Om du letar efter journalistik eller officiella utredningar om Palmemordet, så är det framförallt två scenarier som helt dominerar media: De är teorin om en ensam gärningsman och det så kallade polisspåret. Andra scenarier har mycket liten plats i media. Jag skulle till och med säga att det nästan inte går att hitta mainstreamjournlister som har sysslat med alternativa frågeställningar till dessa två scenarier. De låter som två klara alternativ, men det finns flera grundläggande gemensamma antaganden i dessa teorier. Jag ska förklara vad jag menar. Men först en kort repetition:
Om polisspåret
Några år efter Palmemordet började media avslöja uppgifter om ett polisspår som inte tycktes utredas tillräckligt av spaningsledningen. Polisspåret i bygger, i korthet, på att vapenhandlaren och tidigare polisen Ö hade ett kontor mycket nära flyktvägen från mordplatsen. Ö ska ha varit aktiv på yttersta högerkanten. Ö var även medlem i en liten skytteklubb med poliser och militärer. Han lämnade, mot läkarnas inrådan, ett sjukhus samma dag som Palme mördades. Det finns fler detaljer, men detta är huvuddragen.
Det finns många intressanta fakta i polisspåret och hypotesen kan vara lätt att tro på. Men det finns några saker som stör mig med polisspåret.
Det första som stör mig handlar om sannolikheten att Ö:s kontor skulle ligga just i mördarens flyktväg. Det hade varit en annan sak om mördaren av en tillfällighet råkat se Palme och mördat honom i ett vansinnigt infall. Då skulle det självklart varit intressant med en koppling till bostad eller kontor. Men sannolikheten att en konspiration skulle råka ha tillgång till ett kontor PRECIS i flyktvägen är otroligt liten. Även om konspiratörerna skulle ha avlyssnat Palme och inväntat rätt tillfälle – så måste de haft en osannolik tur för att kontoret skulle ligga just i flyktvägen. Men betoning på osannolik. Det paradoxala blir således att om polisspåret är sant, så talar en lokal mycket nära flyktvägen snarare MOT en konspiration och för en ensam gärningsman.
Det andra som stör mig med polisspåret är att ett kontor eller en bostad nära flyktvägen inte nödvändigtvis ens skulle vara något önskvärt; sett ur eventuella konspiratörers synvinkel. Naturligtvis kommer alla som bor eller arbetar i området att granskas av polisen. Det är ju ett statsministermord! Om du då redan är känd för högerextrema uppfattningar, så riskerar du att dra uppmärksamheten till dig om du dessutom har ett kontor mycket nära mordplatsen.
Gemensamma utgångspunkter
Både teorin om polisspåret och teorin om en ensam gärningsman bygger på att det är galningar som irrationellt utfört dådet; av politisk vrede och inte av logik. Gärningsmännen framställs, både i polisspåret och i teorin om en ensam gärningsman, som som vansinniga extremister.
I både teorin om polisspåret och teorin om en ensam gärningsman avfärdas ofta spaningsledningens tidigare misslyckade utpekanden och agerande med att den skulle varit inkompetent. Ytterst lite av analyserna försöker förklara spaningsledningens agerande genom åren. Det är som om de hade ett gemensam underliggande antagande om den 'havererade' Palmeutredningen. Och att denna därmed skulle vara ganska ointressant att analysera.
Palmeutredningen hånas ofta och dess agerande förklaras med psykologi eller ren inkompetens. Särskilt den första spaningsledaren Hans Holmérs agerande avfärdas som inkompetent av många både i den nya spaningsledningen och av journalister och debattörer som skriver om polisspåret.
Och det är inte konstigt! Som jag skrev i min förra text, så har spaningsledningen under åren pekat ut inte mindre än fem helt olika gärningsmän. Fyra av dessa måste ju vara oskyldiga. Således vet vi att MINST 80 % av de fem utpekade av spaningsledningen måste vara fel.
Beröringspunkt
Det finns en direkt beröringspunkt mellan spaningsledningen och polisspåret. Ett häpnadsväckande faktum är att spaningsledningen köpte vapen av Ö. Och Ebbe Carlsson-gruppen köpte spaningsutrustning av honom. Det är naturligtvis konstigt i sig, men det är ännu konstigare eftersom Hans Holmér hade varit SÄPO-chef och bör således haft en god koll på extremister inom polisorganisationen.
Varför köpte spaningsledningen vapen av Ö? Var det en irrationell Hans Holmér som kände sig förföljd och hotad? Eller var det en jättelik poliskonspiration? Eller kan det finnas ett tredje svar?
Om det nu var en jättelik poliskonspiration – varför skulle då Holmér vilja dra uppmärksamhet till dem genom att handla vapen av Ö? Om polisspåret inte är sant – varför skulle då Palmeutredningen ha affärer med Ö? Holmér visste ju vem han var. Det hänger inte ihop; oavsett om du tror på polisspåret eller en ensam gärningsman! Det är således lätt att avfärda spaningsledningens agerande som totalt utflippat – särskilt om du tror på polisspåret eller en ensam gärningsman.
De två scenarierna, polisspåret och en ensam gärningsman, innehåller många fakta som kan diskuteras och värderas. Men de bortser således helt eller delvis från den första spaningsledningens agerande. Därmed inte sagt att spaningsledningens agerande nödvändigtvis alltid skulle varit logiskt. Men att utgå från det ologiska som närmast en premiss, tycker jag inte är god journalistik.
Är det spekulativt att fråga vilka konsekvenserna skulle bli om spaningsledningen visste vad den gjorde? När alla utgår från den tidiga spaningsledningens inkompetens, så kanske det känns provokativt. Men just den frågan "Vad skulle konsekvenserna vara om de visste vad de gjorde?" tycker jag låter rimlig och normal: ett alternativ bland flera som journalister bör undersöka i sin granskning. Att en ganska självklar fråga kan kännas provokativ säger en del om Palmeutredningens skygglappar; även bland journalister.
Innan vi fortsätter, vill jag understryka att mina reflektioner om logiken i spaningsledningens agerande självklart inte väger lika tungt som verkliga bevis. Det är naturligtvis fullt möjligt att spaningsledningen agerade ologiskt och tafatt utan någon baktanke; kanske bara av ovana inför ett statsministermord.
För vad skulle det innebära om Holmér visste vad han gjorde? Det skulle ju betyda att spaningsledningen fullt medvetet handlade vapen av en känd högerextremist som hade ett kontor nära mordplatsen. Kan det finnas någon logik i det?
Betänk dessutom att sådana uppgifter om vapenköp naturligtvis blir offentliga och därmed kommer ut i media. Detta är ju en utredning om mordet på Sveriges statsminister – det är självklart att uppgiften om spaningsledningens vapenköp av en högerextremist kommer ut i media! Det bör spaningsledningen haft klart för sig, om de visste vad de gjorde.
Premissen om spaningsledningens inkompetens är grundmurad bland journalister. Det är skrämmande att ifrågasätta den.
Nej, jag tror fortfarande inte att en lösning på Palmemordet skulle förändra Sverige i grunden. Men det är ett sår i demokratin som förtjänar en stunds eftertanke. Segraren skriver historien. Därför bör vi andra vara öppna för förlorarens perspektiv.
Länk till min förra artikel om Palmeutredningen:
https://ormbo.blogspot.com/2022/10/om-pamleutredningen.html