Artikel: “Nej nej nej nej” till maorirättigheter

Nya högerregeringen i Nya Zeeland/Aotearoa ifrågasätter maorifolkets rättigheter. Politiken har ändrats dramatiskt under det senaste året. Stora protester från maori skakar om landet. En av dem som protesterar är Shanell Bob: “Jag tycker att vi blir starkare och starkare och att vi äntligen står upp för vad som är vårt."

Redan vid landets grundande undertecknades ett dokument som gav maorikulturen ett visst skydd. Det så kallade Waitangiavtalet. Detta skedde den 6 februari 1840 och skrevs under av representanter för Brittiska staten och maorihövdingar. Dokumentets status är stark som viljeriktning bland många politiker – men är inte en del av landets författning eller lagar. Det anses råda vissa skillnader mellan den engelska och maoriska texten i Waitangiavtalet vad gäller till exempel självbestämmande. 

Efter stora protester från maori bildades 1975 Waitangitribunalen för att utreda huruvida avtalet tillämpas på korrekt sätt, men den fick inte se bakåt i historien. 1985 ändrades detta och Waitangitribunalen får nu undersöka allt från 1840 och framåt.

Under åren efter 1985 försökte både vänster- och högerregeringar, åtminstone i ord, följa Waitangiavtalet. Med små steg i riktning mot respekt för maorikulturen och en insikt om att rasismen måste bekämpas.

2004 grundades Maoripartiet som är representerat i parlamentet med 6 av de 7 maorimandaten. Nu är de mycket upprörda. Under det senaste året har det skett dramatiska förändringar. Konkret handlar det bland annat om att delar av det hälsosystem som fokuserar på maori har stängts, minskad användning av maorispråket  i regeringsdepartementen, stora avsteg har skett från principen om att urfolk har rätt att vara med och bestämma om känsliga naturområden, färre maorirepresentanter i lokala församlingar och en ny lag som omtolkar hur waitangiavtalet ska betraktas. 

Det sistnämnda är mycket kontroversiellt. Ministern David Seymour är ledare för Actpartiet och har själv maoribakgrund. Ändå går han hårt fram: “Min lag kommer att ersätta principerna om så kallat partnerskap, som har uppfunnits av domstolarna under de senaste 50 åren, och säga nej nej nej nej. I de flesta fall ska människor ha lika rättigheter inför lagen i Nya Zeeland.” I februari 2024 har han även sagt: “Nya Zeeland kan inte fortsätta att utvecklas om vissa människor har ett partnerskap med kronan och andra har en annorlunda status. Det är totalt inkompatibelt med liberal demokrati så som den fungerar i hela Världen. Och det har varit en katastrof på så många platser där detta har prövats.” 

Det har varit stora demonstrationer mot det nya lagförslaget. I november 2024 deltog cirka 40 000 människor i protesterna. Detta ska jämföras med maoriprotesterna 1975 som samlade cirka 5000 och protester 2004 som samlade 20 000. Enligt opinionsundersökningar stöds lagförslaget av bara 23 procent av befolkningen, men de flesta är snarare osäkra än motståndare.

Nya Zeeland styrs nu av en trepartikoalition, där två av partiledarna själva har maoribakgrund – men ifrågasätter urfolksrättigheterna. De vill skapa en gemensam ‘nyzeeländsk’ identitet. En identitet som de således anser står i motsats till att värna maorirättigheter. Alla beräkningar av folkgruppers storlek är problematiska, men allmänt beräknas maorierna utgöra uppemot 20 procent av landets befolkning eller cirka 900 000 människor.

Carwyn Jones föreläser om maorisk lagstiftning och filosofi (Ahunga Tikanga). Han är mycket kritisk till regeringens nya politik: “Waitangiavtalet ses som en verklig del av vår författning.” (Även om det alltså formellt inte är en del av författningen.) “Regeringen är förpliktigade, som avtalspartner, att handla med god tillit och reson gentemot den andra partnern maorierna.”. Han sammanfattar sin kritik: “Det här är en av de mest antimaoriska regeringarna vi sett på länge. Det är den första regeringen på länge som avsiktligt dragit tillbaka maorirättigheter”

Principen om likabehandling av medborgare och äganderätten i en liberal demokrati kan, för en del politiker, innebära att ursprungsfolks rättigheter ifrågasätts. Kritiker mot detta menar att lika behandling ofta inte leder till lika möjligheter i verkligheten och att det inte tar hänsyn till gamla fördomar hos beslutsfattare.

Kassie Hartendorp är maoriaktivist och mycket upprörd: “Vi dör yngre, det är större sannolikhet att vi blir inlåsta i fängelse, vi har all tänkbar dålig hälsostatistik. Således lever vi inte ett likvärdigt liv. Vi har inte blivit påkostade likvärdighet. Så när de nu säger till oss att vårt oberoende står i vägen för en påstådd jämlikhet – är det bara en lögn!” Den 20 juni 2024 påpekade Amnesty att “nya människorättsdata visar pågående skador för maori” och talar om brister i “hälsa, bostäder, mat och utbildning”.

Det kan vara svårt för omvärlden att orientera sig vad gäller nyheter om maori. Ett filmklipp som blivit mycket viralt är den haka (protestsång och dans) som utfördes i parlamentet av ledamoten Hana-Rawhiti Maipi-Clarke. Detta och bilder från den stora protestmarschen är lätta att hitta på nätet. Men hur presenterar de stora nyhetskanalerna händelseutvecklingen? Få nyhetskanaler intervjuar ledande maoriaktivister. Ofta namnges inte ens de maoripolitiker som visas i bild. Sällan hänvisas till objektiv statistik om maori eller Amnestys uttalanden. Det är svårt att hitta öppet rasistisk rapportering om maoriprotesterna från större nyhetskanaler – men det finns således klara underlåtelser i rapporteringen.

Olof Rydström

Denna artikel är publicerad i tidningen Fjärde Världen nr 1 2025.

Källor:

Australiska nyhetskanalen ABC Emily Clark, PBS Newshour Ali Rogan, wananga.com, amnesty.org.nz, tagesschau.de 241119, AP på YouTube, RNZ Februari 2024

________________________________________________

Detta är min blogg ORMBO. Besök även min hemsida! Där kan du gratis läsa böcker jag skrivit och där finns ett artikelarkiv med massor av artiklar jag skrivit i olika tidningar. Min hemsida finns på:   

https://olliesjournalism.wordpress.com/