Vansinnet är välorganiserat

Så rasar då Nord Stream-projektet. Plötsligt inser alla att det inte är särskilt smart att binda upp sig till en enda leverantör. Särskilt inte i orostider. Även om det inte var Ryssland som levererade, så hade det varit oklokt.

Och även för Ryssland bör det vara en tankeställare: Varför har de gjort sig så beroende av en enskild struktur för intäkter? Ett projekt med megaintäkter är så klart lockande, men det riskerar också att leda till ekonomiskt beroende.

Redan tidigare bör ju någon ha reagerat! Ett projekt som cementerar användning av fossilbränslen under decennier applåderades. Ett projekt som har så enormt långa gasledningar att de i praktiken är omöjliga att försvara i en krigssituation.

Gasledningar mellan Ryssland och Tyskland går över andra länders ekonomiska zoner. Det är ett upplägg som gjort för att dra in flera länder i konflikten. En redan allvarlig konflikt mellan Ryssland och Tyskland eskaleras genom att gasledningarna inte ens fullständigt är på deras egna territorier. Andra länders agerande blir viktigt för hur läget utvecklas.

Även om det inte är ett krigsläge, riskerar gasledningarna att bli sabotagemål. Penningstarka samvetslösa konkurrenter kan tjäna massor på att driva upp gaspriset genom att låta sabotera. Är det fantasier? Det kan handla om miljardvinster. Och glöm inte att fossilenergiföretag historiskt varit helt skrupelfria. Ofta har människor jagats bort från sina landområden i jakt på fossilenergi; ofta med våld.

Ju tyngre internationella politiker, desto större blir prestigeprojekten och misstagen. Prestige är klokhetens dödgrävare. När prestigen är stor, så glöms den äldsta av ekonomiska och strategiska sanningar: Lägg inte alla ägg i en korg.

Nord Stream ger en lärorik bild av hur de höga världsledarna omger sig med jasägare.