Konsum blev Coop

Ibland handlar jag på Coop. I min barndom handlade vi ALLTID på Konsum. Det var förstahandsvalet. Så vad har hänt?

När jag var liten fanns det en ICA-butik bara 100 meter från porten, men istället gick vi flera kvarter bort och handlade på Konsum.

Eller nja… Det fanns två mindre Konsumbutiker lika nära som ICA, men de lades ner i mitten på 1970-talet. Så när jag nådde skolåldern måste vi gå ganska långt för att komma till en Konsumbutik. Och vi gjorde det! Vi struntade i ICA-butiken som låg bara hundra meter bort och gick till Konsum.

Vi kände att Konsum brydde sig om oss. Jo, vi fick så klart lite återbäring som medlemmar, men även deras varumärken var inriktade på vanliga människor; sådana som måste hålla hårt i plånboken för att klara ekonomin. Det fanns ett blåvitt sortiment med lägsta priserna, som vi ofta köpte, vilka inte hade någon fint designad förpackning.

När jag idag går in i min närmaste Coopbutik, så är den stor och fräsch. Men jag saknar det blåvita sortimentets fokus på vardagsmaten. Det är mycket av allt, visst, men det gör också att butiken känns lite planlös. Mycket är dessutom ganska dyrt.

Jag tycker inte om att det numera heter Coop. Jag tycker inte om att de gjort sig av med flera av sina egna företag; som Wårby bryggerier och Winners mejeri. Jag ser det som en kommersialisering av kooperationen. Nedläggningen av alla småbutiker gjorde också att närheten minskade. Kvartersbutiken och bybutikerna försvann. Med stordriften ökade avståndet till kunderna. Och kundernas lojalitet minskade.

Coop har blivit som ett snobbigare lillasyskon till Konsum. En affärsidé som lämnat sin historia utan att hitta en ny väg.