Försäkringsbolag och fastigheter

Flera av de största fastighetsägarna i Sverige är försäkringsbolag. Är det bra?

Det kanske LÅTER stabilt och bra, men här finns en rad problem. Att investera i fastigheter innebär att du vill ha avkastning. Det handlar inte om välgörenhet.

Försäkringsbolag är (som alla företag) naturligtvis uppbyggda för att gå med vinst. Den grundläggande affärsidén är att fördela risker mellan försäkringstagare och över tid.

Det finns flera problem för försäkringsbolag att investera i just fastigheter: 

Om de snabbt måste få loss pengar, så blir de beroende av fastighetsmarknadens priser vid tillfället. Det går inte enkelt att diversifiera; som vid aktiehandel. 

Alla privata fastigheter har vinstkrav, men för försäkringsbolagen är ägandet per definition inte kopplat till kärnverksamheten. Det kan öka risken för kortsiktiga ägarbyten. Eller vänd på frågan: Varför ska de vara långsiktiga ägare, när det inte är en del av affärsidén?

Bostadsmarknaden får ägare som inte har bostäder som huvudaffärsområde. Bostäder och fastigheter förvandlas till en buffertzon för en annan verksamhet. Om du bor i ett privatägt hus, så kan det ibland vara svårt att föra samtal med fastighetsägarna. Men om dessutom fastighetsägarnas fokus inte är bostäder, så riskerar möjligheterna till samtal att bli än mindre.

Det blir svårt för försäkringsbolag att kritisera bostadspolitiken, när de själva har handen i syltburken. Innan ett uttalande i bostadspolitik, så måste de egna fastigheterna kontrolleras, så att inte kritiken slår tillbaka mot dem själva. Från försäkringsbolag kan det komma allmänt hållna uppmaningar att inte slarva med levande ljus, men knappast konkreta riktlinjer om minimitemperatur i hyreslägenheter eller snöskottning och sandning framför portar. Trots att det borde ligga i försäkringstagarnas intresse.