Opinionsundersökningar

Idag kom nya opinionsundersökningen om väljarsympatierna. Liberalerna och Miljöpartiet sägs ligga illa till. Men är mätningarna tillförlitliga?

När jag växte upp och när jag pluggade på Matematikerlinjen så ansågs opinionsundersökningar vara mycket nära sanningen. Men det var en annan tid; en tid innan mobiltelefoner, internet och alternativa media.

Det paradoxala är att vi idag befinner oss långt inne i informationssamhället – men samtidigt är det ofta svårare att nå fram till människor och få svar. Till exempel är sympatisörer till extrema partier mindre benägna att svara på opinionsundersökningar. Och de som talar dålig svenska svarar inte lika ofta och röstar ibland inte lika ofta i verkligheten.

Mycket har alltså förändrats. För att lösa dessa problem så tvingas undersökningsföretagen gruppera människor och vikta statistiken beroende på vilken grupp du tillhör. Är du t ex akademiker, så är det lite mer sannolikt att du kommer att rösta i verkligheten.

Alla dessa hänsynstaganden innebär att felmarginalerna kan variera mycket beroende på vilka grupper ett parti lockar. Till detta kan läggas att en del partier ligger nära varandra i vissa sakfrågor. Således måste opinionsföretagen ta hänsyn till vilka frågor som är viktigast för respektive grupp.

Det som vid första anblick verkar vara en enkel sak, att fråga en slumpmässigt vald grupp om hur de röstar, är i själva verket en lång process – där mycket kan gå fel. När alla seriösa media ropar efter mer vetenskaplig journalistik, så riskerar osäkerheten att öka i opinionsundersökningarna.


Populära inlägg i den här bloggen

Artikel: “Nej nej nej nej” till maorirättigheter

Nya högerregeringen i Nya Zeeland/Aotearoa ifrågasätter maorifolkets rättigheter. Politiken har ändrats dramatiskt under det senaste året. Stora protester från maori skakar om landet. En av dem som protesterar är Shanell Bob: “Jag tycker att vi blir starkare och starkare och att vi äntligen står upp för vad som är vårt." Redan vid landets grundande undertecknades ett dokument som gav maorikulturen ett visst skydd. Det så kallade Waitangiavtalet. Detta skedde den 6 februari 1840 och skrevs under av representanter för Brittiska staten och maorihövdingar. Dokumentets status är stark som viljeriktning bland många politiker – men är inte en del av landets författning eller lagar. Det anses råda vissa skillnader mellan den engelska och maoriska texten i Waitangiavtalet vad gäller till exempel självbestämmande.  Efter stora protester från maori bildades 1975 Waitangitribunalen för att utreda huruvida avtalet tillämpas på korrekt sätt, men den fick inte se bakåt i historien. 1985 ändrades...
Läs mer

Barnhetsen

Nu är hetsen mot tjocka barn igång igen. Den är en del av en nyliberal individualistisk mobbning. Istället för att diskutera att en av de vanligaste dödsorsakerna bland pojkar är självmord, så drivs istället debatten av tesen att du inte duger oavsett hur du ser ut.  Det är en i grunden fascistoid idrottsdyrkan. Aldrig får vi höra kritiska reportage om att gymnastiksalen är den statistiskt farligaste platsen i skolan. Aldrig får vi läsa att fotbollens rörelsemönster är farligt och riskerar leda till allvarliga skador. Barnens idrottande styrs inte av vetenskaplig pedagogik och medicin, utan av ett äckligt gäng gamla fotbollsdårar. Tjocka barn är ofta redan drabbade av mobbning. När en lärare pekar ut din kropp som orsaken till dina problem läggs en enorm börda på ett barn. Istället för att sprida budskapet att vi alla duger som vi är, oavsett hur vi ser ut, så tyngs barnen av budskapet att de gör fel och att alla i Världen är emot dem. Olof Rydström ________________________________...
Läs mer