Opinionsundersökningar
Idag kom nya opinionsundersökningen om väljarsympatierna. Liberalerna och Miljöpartiet sägs ligga illa till. Men är mätningarna tillförlitliga?
När jag växte upp och när jag pluggade på Matematikerlinjen så ansågs opinionsundersökningar vara mycket nära sanningen. Men det var en annan tid; en tid innan mobiltelefoner, internet och alternativa media.
Det paradoxala är att vi idag befinner oss långt inne i informationssamhället – men samtidigt är det ofta svårare att nå fram till människor och få svar. Till exempel är sympatisörer till extrema partier mindre benägna att svara på opinionsundersökningar. Och de som talar dålig svenska svarar inte lika ofta och röstar ibland inte lika ofta i verkligheten.
Mycket har alltså förändrats. För att lösa dessa problem så tvingas undersökningsföretagen gruppera människor och vikta statistiken beroende på vilken grupp du tillhör. Är du t ex akademiker, så är det lite mer sannolikt att du kommer att rösta i verkligheten.
Alla dessa hänsynstaganden innebär att felmarginalerna kan variera mycket beroende på vilka grupper ett parti lockar. Till detta kan läggas att en del partier ligger nära varandra i vissa sakfrågor. Således måste opinionsföretagen ta hänsyn till vilka frågor som är viktigast för respektive grupp.
Det som vid första anblick verkar vara en enkel sak, att fråga en slumpmässigt vald grupp om hur de röstar, är i själva verket en lång process – där mycket kan gå fel. När alla seriösa media ropar efter mer vetenskaplig journalistik, så riskerar osäkerheten att öka i opinionsundersökningarna.