Osjälvisk kritik

Nyamko Sabuni betonade, i sitt inledningstal som partiledare, att det var historiskt med en partiledare med afrosvensk bakgrund. Bara några veckor tidigare så kritiserade hon mångkulturen. För så är det ju: mångkulturkritiken är alltid en kritik av någon annans kultur – mångkulturkritiken är alltid något som sparkar nedåt.

 När hänvisningar till den egna etniciteten används av framgångsrika karriärister så är det (i deras ögon) ett bevis på att samhället fungerar bra; att detta är den bästa av världar. Den individuella framgångens skimmer ställs mot en strukturell och vetenskaplig analys. Allt påstås bli bra bara folk tar sig i kragen och assimilerar sig. Problemen sägs aldrig bero på ojämlikhet – istället påstås den individuella ‘karriären’ vara svaret på alla problem.