90 procent rätt är ett problem

 Det finns människor som ofta har bra åsikter och kan framföra dem – problemet brukar vara deras följare. Världen är full av minioner; människor som letar en ledare. De som okritiskt köper alla idolens åsikter.

Ingen människa är perfekt. Även om någon har till 90% rätt, så kan de 10 procenten med fel ställa till stora problem i längden. Att tiga och okritiskt hylla personer är aldrig bra, inte ens för personen som hyllas. Det skapar en osund subkultur.

Omvänt kan en person som inte säger något intressant 90% av tiden, den tionde gången säga något tänkvärt som är värt att diskutera. Jag vänder mig således mot en debattkultur som lyfter fram kändisar och inte lyssnar på argument.

Det här låter kanske självklart, men att följa någon kändisdebattör skapar ofta en trygghetskänsla som är svår att bryta. Det krävs mod för att säga att den politiska person som du gillar inte alltid har precis alla svar.

Jag förespråkar inte politisk passivitet. Tvärtom! Det jag vill se är ju mer aktivitet. 

Visst, en del debattörer tycker jag är mer intressanta än andra. Men argument blir ofta vassare om de ibland får motstånd av någon som ändå inte uppträder helt fientligt. Fientliga personer brukar avfärdas programmatiskt; viftas bort och förlöjligas. Men någon som säger att ‘du ofta har rätt, men här har du fel…’. Den kritikern kanske du lyssnar mer på.