Logiskt NATO-beslut

Sverige SKA in i NATO. Det har politikerna bestämt. 200 år av alliansfrihet har brutits utan någon större debatt. Plötsligt svängde nämligen Socialdemokraterna. De blev rädda. Jo, vi är nog alla rädda, men kanske för andra saker än politikerna.

Det talas om att krigsrisken minskar med ett NATO-medlemskap. Men om ett storkrig utbryter, så kommer Sverige nu med 100 procent sannolikhet att bli indraget. 

Och ju fler länder som blir NATO-medlemmar – desto större blir sannolikheten att något av dem kommer att hamna i en allvarlig konflikt som kan leda till krig. Ett korthus kan se väldigt imponerande ut – tills det rasar.

Historiska regenter brukade ofta framställa sig som segerherrar. På äldre statyer nämndes ofta segrar på slagfält. De ville upprätthålla bilden av att makthavaren var en klok person som kunde segra militärt.

Önskan att undvika krig var däremot ett folkligt krav. Vanligt folk vill till varje pris undvika krigselände. Alliansfriheten under Kalla Kriget var ingen underkastelse, de flesta stödde tanken på ett starkt svenskt försvar, men insåg att militärallianser innebär stora risker.

Nu är de folkliga politiska ledarna borta sedan länge. De har ersatts av karriärister; medietränade att spela på känslor istället för visdom. Politiker som till varje pris vill undvika att ta ansvar: Att leda ett alliansfritt land genom ett storkrig – det låter jobbigt för karriären; då kan det uppstå en massa känsliga frågor som blir svåra att svara på. Istället löser vi problemet genom outsourcing – låt någon annan ta ansvar; hitta något som ser stort och imponerande ut. Och som saknar insyn, så besvärliga frågor om ansvar kan hänvisas till något befäl.

Det politiska blir en teknokratisk lösning. Ansvaret blir inte längre de folkvaldas. Ifrågasättande förvandlas till ett hinder i karriären. Modellen känns igen från andra politiska områden, där de högsta politikerna vill slippa personligt ansvar. 

Det är inte rationellt att Sverige går med i NATO. Men det är logiskt, i betydelsen följdriktigt, om du som ser politiken som en karriär istället för ansvarstagande. Nu börjar sökandet efter politiker som inte bygger Sveriges försvar på andra länders kärnvapenhot.