Paradoxer

 Hur Vänsterpartiet, namnet till trots, hela tiden driver högerut.

Det låter extremt “Vänsterpartiet”. Bara tanken att något skulle kunna vara mer socialistiskt anses vara befängd! Hur kan någon vara mer vänster än Vänsterpartiet, det blir ju en automatisk stollestämpling.

Men att kalla sig “vänster” är inte att per definition stå för principer. Beteckningarna ‘höger’ och ‘vänster’ kommer från det historiska parlamentet i Frankrike.

Problemet är att när partierna till höger drar iväg, i nyliberalism eller reaktionära idéer, så krävs det väldigt lite för att ligga till vänster om dem.

När flera av de sossedominerade fackföreningarna accepterade inskränkningar i LAS, Lagen om anställningsskydd, så vågade inte Vänsterpartiet bråka med dem. I valet mellan att stå för principer eller bara vara kompis med facket, så valde Vänsterpartiet kompis. Så funkar det när du har en partibeteckning som är relativ i förhållande till andra – istället för att stå för principer.

Den som idag skulle följa sossarnas partiprogram från 1970-talet, skulle antagligen uteslutas ur Vänsterpartiet för sekteristisk vänsterextremism.

Anledningen till partinamnet är naturligtvis en ängslan att bli kopplad till kommunism. Men istället för att diskutera historien, så sopas den under mattan. Ett träd utan rötter riskerar ständigt att blåsa omkull.