Hur tänker jag?

Det finns många frågor som är viktiga och värda att engagera sig i. Det är lätt att hela tiden gå runt och vara upprörd. Med rätta upprörd! Hur prioriterar jag? Gör jag rätt?

Världen är full av hemskheter och det är lätt att bli uppgiven inför girighet, dumhet och ondska. Vad kan lilla jag göra åt sakerna?

Till att börja med så tycker jag det är viktigt att först sortera ut de frågor där vi faktiskt kan påverka en aning från frågor där det är utsiktslöst att något skulle bli bättre – ens om hela Sverige engagerade sig.

Jag kan ta principiell ställning i konflikter i andra länder. Men jag är allmänt extra försiktig med att bedöma enskilda rättsövergrepp i andra länder; särskilt på språk jag inte behärskar. Ett långt liv med skrivande har lärt mig att inte lita helt på översättningar. Speciellt inte från länder som inte är demokratier – där texter kan finnas i flera versioner och myndigheter ändå inte helt följer dem.

Många av de värsta övergreppen sker i länder långt borta. De bör naturligtvis påtalas. Men det är först i Sverige som vi kan påverka, genom bojkotter, ställa krav på Sveriges utrikespolitik eller protester mot svenska företag som handlar med landet. Därför är det viktigt att tänka på HUR vi framställer sakerna för den svenska publiken. Det är lätt att, med rätta, bli upprörd. Men det är viktigt att inte bara berätta VAD som händer, utan även ge åhörarna förslag på vettiga konstruktiva saker att göra åt saken. Annars stannar upprördheten vid allmän ilska.

Samtidigt får engagemang i länder långt borta inte bli ett alibi för att bortförklara eller ignorera övergrepp i Sverige. Då har engagemanget lett fel. Att jämföra grova brott mot mänskliga rättigheterna i andra länder med övergrepp i Sverige kan lätt göra att vi förringar våra vänners upplevelser av orättvisor i Sverige. Men det är inte vännernas fel. Det är inte deras analys som är pjoskig. Sverige utgör basen för vårt arbete. Att försöka förstå människors villkor här är alltså helt grundläggande.

Särskilt viktigt utrikespolitiskt, menar jag, är närområdet till Sverige. Om vi ska förstå vad som händer i Sverige, så bör vi också granska våra grannländers politik och press. Större grannländer bör väga tyngre i analysen av vad som påverkar Sverige. Jag känner att analysen av vad som händer i vårt närområde ofta ses som andrarangsnyheter eller helt ignoreras; trots att de borde komma mycket högt upp i vår omvärldsanalys.

Det här är skrivet väldigt allmänt. Det är avsiktligt jag inte tar upp enskilda exempel. Du får själv fundera över om jag har rätt eller inte utifrån dina egna exempel och ditt eget engagemang.