Vetenskapens omatematiska grund

Jag stöder såklart vetenskap. Men ofta räknar vetenskapen omedvetet på fingrarna.

När du ser närmare på ditt tangentbord, så upptäcker du att procenttecknet sitter på samma tangent som siffran 5. Det är ingen slump.

Inom alla vetenskaper så används det 5%-iga konfidensintervallet, när statistik ska beräknas. Det innebär (förenklat) att sannolikheten att det korrekta värdet befinner sig inom intervallet är 95%. Sannolikheten att så inte är fallet är således 5%.

Det här är en internationell vetenskaplig praxis. Det finns egentligen ingen rationell grund för att det ska vara just 5%. Det skulle istället kunna vara 6% eller 4,73% eller vad som helst...

Så varför blev det just 5%? Jo, därför att vårt talsystem har basen 10. Och det beror på att vi har 10 fingrar. Vi har således skapat ett vetenskapligt sannolikhetsmått som bokstavligen bygger på vårt eget utseende. Sannolikheten att något hamnar utanför ett konfidensintervall blir ‘inte ens ett halvt finger’; om vi uttrycker oss på stenålderssvenska.

Det hade varit mer rationellt med ett talsystem som har en bas också delbar med 3. Och helst även delbar med 5. Så är ju fallet med klockans timme, som består av 60 minuter. Och minuten som består av 60 sekunder.

Ibland använder forskare istället 1%-iga konfidensintervall. Men även dessa bygger ju i grunden på vårt 10-baserade talsystem.
 

Allt det här innebär inte att slutsatserna från vetenskapen är fel, men vi bör vara medvetna om att de 95%-iga sannolikhetsintervallerna bygger på vår mänskliga kropp. Människan är fortfarande alltings måttstock. Kanske det framtiden skapas mer objektiva kriterier.