Om franskan och tyskan i Sverige

Franska och tyska språken är inte längre lika allmänna i Sverige som för 30 år sedan. Hur påverkar det vår världsbild?

Låt mig börja med att säga att det naturligtvis är bra med kunskaper i spanska eller arabiska. Det gör att du ser utanför Europas gränser och får en stor världsbild. Jättebra, verkligen!

Frågan är dock om det är rimligt att Europas största språk har så låg status? Det innebär att vi får svårare att analysera skeenden i vår närhet. 

Jag kom att tänka på detta, när jag för några dagar sedan hittade jag en bok i mina bokhyllor: Günter Wallraffs bok “Reporter hos Springer”. Den gavs ut på det stora förlaget Norstedts för 40 år sedan. Springer är alltså en jättestor tysk mediekoncern på högerkanten (men inte yttersta högerkanten). Wallraff fick jobb där genom att hitta på en fejkad identitet. Han beskriver hur reportrarna direkt och indirekt pressas att välja högervinkling och populism i sina texter.

Det här ansågs vara en viktig bok och blev utgiven på en av Sveriges största bokförlag. Den var VERKLIGEN en viktig bok – eftersom Tyskland är vårt grannland och Europas största land. Mediesituationen där påverkar oss i Sverige.

Men idag skulle den sortens böcker antagligen hamna i periferin. Ett stort bokförlag skulle knappas ge ut en bok om mediedebatt i Tyskland. Idag är inte många intresserade av mediesituationen i Tyskland.

Är det bra? Återigen ser jag hur debatten i Sverige lider av allvarlig hemmablindhet. Tyskland är fortfarande vårt grannland och Europas största land. Gärna kunskaper i andra språk, men franska och tyska är superviktiga om du vill förstå Sverige!